Saknar!

Saknar att blogga. Dags att börja igen!
Jag vet inte hur mycket jag kommer att orka skriva, men vill ändå ha möjligheten att göra det.
Känner sig instängd att inte ens kunna göra det.
Just nu tar jag dagen som den kommer, jobbar på att jag ska må bra inte något annat.
Allt kan hända inget går säkert, men jag kan inte leva i rädsla resten av livet! Måste våga vara också!
Snart kommer mina barn och min syster hit. Ska köra syrran till fotbollen. Sedan ska jag till kyrkan, hoppas på en lugn och fridfull sista gång på terminen.

Over and Out