Idag har det blivit en dag full med aktivitet , fullt ös medvetslös :)
Började dagen med intervallträning i skogen 3,97 km skönt att komma ut tidigt på morgonen innan det hann bli för varmt. Därefter blev det en tripp till alvesta för att lämna hundarna på kollo, ja det var ju så kul, den ena smet iväg innan jag hann få kopplet och den andra pissade på mig, bingo verkligen. Sedan kom vi till det roliga, spelade volleyboll i några timmar med grannen och ägde ju så klart:P vann 4 av 5 matcher så än så länge är jag kungen i väghult :D Avslutar denna kväll med en joggingtur i skogen, skönt med en kalldusch efter det :) nu blir det snart sängen, sedan ser man fram emot morgondagen.
Over and Out
lördag 19 juli 2014
torsdag 17 juli 2014
Simning!
Idag har det varit ett konstigt väder molnigt och varmt sen nu helt plötsligt kommer solen, sen blåser det och är kallt om vartannat, välkommen till Sverige typ.
Idag har jag varit i Tingsryd med mamma, tvingade med henne till simhallen med mig. Så idag har vi simmat, bubblat och bastat, en skön dag med andra ord, men det här konstiga vädret gör mig så trött. Så nu ska jag vila en liten stund innan det är dags att åka till jobbet igen. Längtar :)
Idag har jag varit i Tingsryd med mamma, tvingade med henne till simhallen med mig. Så idag har vi simmat, bubblat och bastat, en skön dag med andra ord, men det här konstiga vädret gör mig så trött. Så nu ska jag vila en liten stund innan det är dags att åka till jobbet igen. Längtar :)
onsdag 16 juli 2014
Nytt liv
Tänk vad mycket som har hänt sedan sista september.
Sista september gick jag in i väggen och det väldigt hårt med buller och brak.
Första oktober blev jag sjukskriven.
Sedan dess har det hänt så mycket, det mesta hade jag helst aldrig velat uppleva igen, men så tur kan man inte ha, flera gånger ville jag bara vakna, kändes som att jag var i en mardröm som jag aldrig kunde komma ur. Fick ett transanfall som slutade lika olyckligt som alltid, ärrad för livet. Det har varit en tuff tid med våldtäkt, polis, dödsfall, förlorad vän och dålig hälsa med mera, listan kan göras lång.
Men nu 10 månader senare känner jag mig glad igen. Det har krävts så mycket av mig själv för att komma till den här punkten. Mina vänner har fått ta mycket ältande från min sida, vissa har stått kvar vissa har det inte. Mina vänner är guld värda som har stått ut med mig, det kan inte ha varit lätt för dem, de har verkligen varit mina klippor i stormen. Efter många timmar med läkare, terapeut, sjuksköterskor och boendestödjare har jag tagit mig förbi den värsta krisen. Det är lång väg kvar att vandra men jag har äntligen hopp om framtiden och jag har tagit mig långt fram. Men äntligen har min ADHD uppdagats, jag har sagt det i flera år men ingen har trott mig, för jag är ju så social och bra i skolan, jag kan ju inte ha ADHD. Men äntligen har de satt diagnosen och jag har fått hjälp med detta. Sedan jag fick behandling för detta så har jag förändrats avsevärt till det positiva, mamma säger hela tiden att det är en skillnad från natt till dag. Äntligen har dimman försvunnit, äntligen ser jag klart igen, jag kan fokusera och kan sätta problemen i fack och prioritera ut efter det, detta har jag aldrig klarat tidigare, varenda problem i världen tog jag förr på mig och alla problem blev gigantiska och det gick åt helvete till slut. Nu tar jag tag i saker och ting, tankarna kommer till handling för första gången i mitt liv. Ingen kan förstå hur det är och vilken lättnad det blir när man äntligen kan göra sådant som alla tar för givet om man inte varit där själv så vet man inte.
Allt som jag har klarat av är mina konfirmander och mina barn, men that's it. Jag har tur som har haft det i mitt liv för det var en stor anledning till att jag kunde hålla mig över vattenytan och komma tillbaka sakta men säkert.
Nu har jag börjat arbetsträna på 25 % sedan en månad tillbaka och det går jättebra, jag är glad över att vara tillbaka i hemtjänsten igen för det passa mig bra. Jag är så nöjd!
För några veckor sedan skulle jag ha på mig min skinnjacka men det visade sig att den var för liten, så då bestämde jag mig för att göra något åt saken och det har jag verkligen gjort. Jag har börjat äta rätt, minska på rökningen och träna varje dag. Förr hade det aldrig gått men nu har jag skött mig och jag tycker det är kul att träna nu, det har ju heller aldrig hänt innan.
Så nu har min resa mot ett hälsosammare liv börjat och jag blir bara mer och mer överraskad över att jag fixar detta och håller i detta.
Sista september gick jag in i väggen och det väldigt hårt med buller och brak.
Första oktober blev jag sjukskriven.
Sedan dess har det hänt så mycket, det mesta hade jag helst aldrig velat uppleva igen, men så tur kan man inte ha, flera gånger ville jag bara vakna, kändes som att jag var i en mardröm som jag aldrig kunde komma ur. Fick ett transanfall som slutade lika olyckligt som alltid, ärrad för livet. Det har varit en tuff tid med våldtäkt, polis, dödsfall, förlorad vän och dålig hälsa med mera, listan kan göras lång.
Men nu 10 månader senare känner jag mig glad igen. Det har krävts så mycket av mig själv för att komma till den här punkten. Mina vänner har fått ta mycket ältande från min sida, vissa har stått kvar vissa har det inte. Mina vänner är guld värda som har stått ut med mig, det kan inte ha varit lätt för dem, de har verkligen varit mina klippor i stormen. Efter många timmar med läkare, terapeut, sjuksköterskor och boendestödjare har jag tagit mig förbi den värsta krisen. Det är lång väg kvar att vandra men jag har äntligen hopp om framtiden och jag har tagit mig långt fram. Men äntligen har min ADHD uppdagats, jag har sagt det i flera år men ingen har trott mig, för jag är ju så social och bra i skolan, jag kan ju inte ha ADHD. Men äntligen har de satt diagnosen och jag har fått hjälp med detta. Sedan jag fick behandling för detta så har jag förändrats avsevärt till det positiva, mamma säger hela tiden att det är en skillnad från natt till dag. Äntligen har dimman försvunnit, äntligen ser jag klart igen, jag kan fokusera och kan sätta problemen i fack och prioritera ut efter det, detta har jag aldrig klarat tidigare, varenda problem i världen tog jag förr på mig och alla problem blev gigantiska och det gick åt helvete till slut. Nu tar jag tag i saker och ting, tankarna kommer till handling för första gången i mitt liv. Ingen kan förstå hur det är och vilken lättnad det blir när man äntligen kan göra sådant som alla tar för givet om man inte varit där själv så vet man inte.
Allt som jag har klarat av är mina konfirmander och mina barn, men that's it. Jag har tur som har haft det i mitt liv för det var en stor anledning till att jag kunde hålla mig över vattenytan och komma tillbaka sakta men säkert.
Nu har jag börjat arbetsträna på 25 % sedan en månad tillbaka och det går jättebra, jag är glad över att vara tillbaka i hemtjänsten igen för det passa mig bra. Jag är så nöjd!
För några veckor sedan skulle jag ha på mig min skinnjacka men det visade sig att den var för liten, så då bestämde jag mig för att göra något åt saken och det har jag verkligen gjort. Jag har börjat äta rätt, minska på rökningen och träna varje dag. Förr hade det aldrig gått men nu har jag skött mig och jag tycker det är kul att träna nu, det har ju heller aldrig hänt innan.
Så nu har min resa mot ett hälsosammare liv börjat och jag blir bara mer och mer överraskad över att jag fixar detta och håller i detta.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)